[Klicken Sie hier für die deutsche]

Denna ätt von Vogelsang uppträder under medeltiden främst i Mecklenburg, senare i Holstein och Niedersachsen. Något samband med den lika benämnda ätten från Preussen och Pommern har inte påvisats. Släktens genealogi är ofullständigt utredd. Här lämnas inledningsvis endast några kortfattade uppgifter om de generationer, som levde närmast före nedan nämnda Christian von Vogelsang, som i slutet av sitt liv inflyttade till Sverige. Om honom däremot och de av hans barn som medföljde till Sverige, lämnas alla de uppgifter, som kunnat utvinnas av bevarade och tillgängliga handlingar.

Joachim Vogelsang, född i början av 1600-talet, död på 1670-talet, var herre till Passentin i Mecklenburg. Han var gift med Maria von Vieregge samt med Magdalena Elisabeth von der Osten. Sonen Gerhard Vogelsang föddes i Bremen på 1630-talet, var kapten i olika tyska regementen, slutligen i kejserlig tjänst och torde ha avlidit under kriget mot turkarna 1697.

Han blev 1674 gift med Margaretha Schieden från Schleems i Holstein. Hon dog 1719/20. De hade sonen Detlef Egidus Christian Vogelsang.

Detlef Egidus Christian Vogelsang föddes den 21 november 1675 i Hamburg (sonen Otto Henrik uppgiver troligen felaktigt 1665). Namnet Christian hade inte tidigare förekommit i släkten. Det torde ha givits sonen som aktning för den dåvarande hertigen av Holstein-Gottorp, Christian Albrekt. Han kom i militärtjänst vid von Baauzens regemente 1695, var kapten vid de holsteinska trupperna under spanska tronföljdskriget 1703-13, major i preussisk tjänst, deltog i kriget mot turkarna, kallades till tjänst hos hertigen av Holstein-Gottorp, Karl Fredrik (1700-1739), som han följde till dennes förmälning år 1725 i S:t Petersburg med storfurstinnan Anna Petrovna av Ryssland (1708-1728). Han sändes därefter av hertigen 1728 till Sverige ”i någon förrättning”. Det har inte kunnat utforskas, vilken det kan ha varit fråga om, men troligtvis var den av diplomatisk karaktär. Hertig Karl Fredrik var ju systerson till drottning Hedvig Eleonora och alltsedan Karl XII: s död aspirant på svenska kronan. De förbundna positiva krafterna, organiserade i det holsteinska partiet hade väl visserligen spelat ut sin roll vid riksdagen 1727, men det kunde finnas anledning att behålla viss kontakt med den.

von Vogelsang stannade i Sverige, där han avled den 14 april 1731. Det är inte känt var han avled, men han begravdes i Villberga kyrka (Uppland).

Den 24 mars 1720 utfärdades i Wien ett kejserligt adelsbrev för Christian Vogelsang, furstlig Waldeckisk överste och överkommissarie. I adelsbrevet omnämnes också hustrun Margareta Regina samt sju söner, nämligen Gerhard, Christian Jakob, Karl, Johan Hermann, Friedrich August, Otto och Friedrich Ludvig. Någon dotter finns inte nämnd.

Man har frågat sig, varför en person som härstammade från en uradlig släkt, på nytt skulle behöva adlas. Svaret har uppgivits vara, att ett borgerligt gifte medförde, att barnen inte erkändes som adliga. Christians mor kom från en borgerlig släkt, varför sonen enligt detta betraktelsesätt inte kunde betraktas som adlig. För att reparera detta, blev det alltså nödvändigt att på nytt bekräfta adelskapet, vilket uttryckligen kom att gälla även hustrun och sönerna.

En svensk specialist på tysk, särskilt nordtysk adelsgenealogi, friherre Christopher von Warnstedt, har meddelat mig (=Lars G Biörkman), att formuleringen i adelsdiplomet tyder på att Christian von Vogelsang var född utom äktenskapet och därigenom icke var adelsman. Genom det nya adelsdiplomet erhöll han adlig värdighet och grundade en ny ätt, som adelsrättsligt sett icke tillhörde den uradliga mecklenburgska ätten. Barnen i ett äktenskap med en icke-adlig kvinna ansågs visserligen icke tillhöra ätten, med i detta fall hade det räckt med en konfirmation för att få inträda i faderns adliga ätt.

Christian Vogelsangs första hustru är okänd. Detta äktenskap bör ha ingåtts omkring år 1700. Äldste sonen Gerhard föddes troligen 1701 och i samma äktenskap föddes sönerna Christian Jakob, Karl, Johan Hermann och Friedrich August. Den 25 februari 1716 trädde Christian in i ett nytt gifte. Hans hustru var Margareta Regina Stolting, född i Stettin den 13 mars 1689. Hon var dotter till svenske lanträntmästaren i Pommern B. Stolting (död 1703) och dennes hustru (död 1706). I detta äktenskap föddes sönerna Otto Heinrich den 27 september 1716 eller 1717 och Fredrik Ludvig den 16 maj 1720 samt dottern Carolina Henrietta Charlotta också 1720 och i så fall tvillingsyster till Fredrik Ludvig.

På sin resa till Sverige medförde Christian von Vogelsang sin hustru och de tre minderåriga barnen. Efter makens och faderns död kvarstannade dessa i Sverige. Som nämnts blev Christian begravd i Villberga. Det uppdrag, som fört honom till Sverige hade med största sannolikhet inneburit kontakter med kungafamiljen. Ett tecken på detta är den omständligheten, att hans änka samma år som maken avled, d.v.s. den 19 november 1731 finns antecknad som dopvittne på Ekolsund tillsammans med kung Fredrik. Hans förtrogne kansliråd Gustaf Boneauschiöld och jungfru Anna Magdalena Gerdes. Den döpte var Fredrich, son till inspektören Gabriel Hök på Ekolsund, med vilken Margareta von Vogelsang inte hade andra relationer, än att hon var gäst på kungsgården. Det är möjligt att maken tillsammans med familjen gästat någon av gårdarna i trakten och där avlidit, eventuellt på Ekolsund.

Hur som helst kan det konstateras, att hustru och barn senast år 1738 hade fått fast fot på Hammars gård i Villberga socken. Den 19 november det året stå nämligen ”wälborne herr Ludovic von Vogelsang” och ”fröken von Vogelsang” (utan förnamn) antecknade som faddrar i Villberga födelsebok. I den ofullständigt förda husförhörslängden för Villberga står modern ”Öfverstinnan von Vogelsang” antecknad på Hammars gård åren 1742/43, 1745, 1746/47 och för perioderna 1759-60 och 1765-69, den första av dessa perioder tillsammans med ”hr Directeuren Christienin, dess Fru och dotter (utan namn)”.

I början av 1740, den 25 januari stå de båda syskonen återigen antecknade som faddrar, denna gång även med systerns namn utskrivet nämligen ”Lovisa Amalia von Vogelsang”. Här finns för första gången namnet Lovisa skrivet, det förnamn under vilket hon skulle vara känd under resten av sitt liv. Varifrån den skrivande prästen fått namnet Amalia kan inte förklaras.

Även överstinnan von Vogelsang står nämnd som fadder i Villberga, den 2 april 1752 samt den 15 april 1758, däremot inte vid dottersonen Anders dop den 25 samma månad. Det är anmärkningsvärt, att denna dam aldrig har nämnts vid förnamn utan alltid som ”överstinnan von Vogelsang”. När hon dog är inte känt. Enligt min (=Lars G Biörkman) uppfattning dog hon senast 1770. Att hon begravdes i Villberga framgår av den utförliga uppgift som lämnas vid sonens begravning år 1788, varom mera nedan. Den i hennes tjänst anställda ”jungfru Brita Lisa Berg” var 1780 mantalsskriven hos sönerna i Stockholm, och Friedrich Ludvig nämner henne i sitt testamente som tidigare anställd hos modern.

Sonen Otto Hindrich eller Henrik föddes den 27 september enligt egen uppgift, enligt Schlegel & Klingspor den 21 september 1717. Kom i tjänst vid Kungliga livgardet som volontär den 20 maj 1736, för första gången antecknad som fadder i Villbergas födelsebok den 10 juli 1737, antagen som löjtnant i fransk tjänst den 4 maj 1745, var åter i Sverige år 1749, då han den 18 november samt den 21 december 1749 är antecknad som fadder i Villberga, naturaliserad svensk adelsman den 20 man 1754 men tog aldrig introduktion på riddarhuset, fänrik vid Livgardet 4 maj samma år, fullmakt i Pommern som löjtnant vid Livgardet den 9 november 1758, stabskapten den 19 december 1766, avsked som överstelöjtnant i armen den 15 april 1767 (som kapten). -RSO 1754. Han avled i Stockholm (Kungsholmen) den 28 januari 1788. Han och brodern bodde då enligt 1780 års mantalslängd i kvarteret Bryggaren vid Hantverkaregatan.

I Villberga död- och begravningsbok har år 1788 införts en osedvanligt utförlig nekrolog vid hans gravsättning där. Den förtjänar att återgivas i sin helhet.

Herr ÖfversteLieutnanten och Riddaren af Kongl Swärds Orden Wälborne herr Otto Henr. von Vogelsang, som begrafdes i Stockholm d. 1 Februarii i Kungsholmen blef död d. 28 Januarii af slag. Blef efter sin i lifstiden (uttalade) åstundan hit til församl. förder d. 4 Feburarii och samma dag om aftonen nedsatt i kyrkan i coret, hvarest hans både sal. fader och moder begrafne äro.

>Öfversten wälborne herr Kristian von Vogelsang som war född 1665 död d. 14 april 1731. Des saliga moder född d. 4 maij 1687 Margareta Regina Holting (skall vara Stolting). Salig herr ÖfversteLieutnanten är född d. 27 september 1716 i Cüstrin (Küstrin i Brandenburg) men aflad i Venedig. 1736 d. 20 Maij blef han volonteur wid Kongl Lifgardet i Stockholm, 1739 d. 8 aug rustmästare utan lön, 1741 bewistade Campanen i Finland, 1742 Commenderad til Stralsund efter recreuter. Samma år blef förare med lön och d. 8 aug sergeant. 1743 i Februarii afsändes allena med

24 000 dlr silfmt til generalmajoren (Christoffer) Freudengelt (eller Friedenfelt), til Västerbotten med en lika summa til Landshöfdingen (Gabriel) Gyllengrip. 1745 blef Lieutnant i svensk tienst. 1754 d. 4 Maij Kongl fullmagt att vara fendric vid Gardie, 1754 d. 20 Martii blef naturaliserad ibland Sveriges Rikes ridderskap och Adel. 1758 blef Lieutnant vid Gardie. 1766 blef stabs Capitain, 1767 fick afskied med accord och Pension och öfverstelieutnant i armen. War med vid hela Pomerska kriget ifrån 1757 til 1762. 1781 uti Julii skänkte herr ÖfversteLieutnanten til socknens fattiga 600 dr Kopp eller 33 Dr 16 Sk specie at räntan deraf Årl d. 29 julii til de fattiga utdelas med lade altid til eller skickade ifrån Stockholm så at utdelningen ibland war 50, ibland 51 och 54. Efter hans anordning hitskickades e. 22 Februarii 16 Rd 32 Sk som skola läggas til de förre 33 Ed 16 Sk så at hela summan är nu 50 RD Specie, hvaraf räntan årl 3 Rd til de fattige utdelas skal d. 29 Julii. Sistl. d. 9 October hitskickades af förenämnde Sal. herr ÖfversteLieutnanten til Willberga kyrka en silfver Communion Kanna som wäger 108 1/2 lod, förgylld inne och sal herrens vapen förgyllt på ena sidan och denna inskription på andra förgyllt: ”Denna Kanna är gifven til Wijlberge Kyrkia utaf ÖfversteLieutnanten och Riddaren O:H:v:Vogelsang d: 7 October 1787”

Sonen Fredrik Ludvig föddes den 16 maj 1720 i Waldeck, Tyskland. Antagen som volontär vid Livgardet den 8 augusti 1739, där han blev fältväbel, deltog i kriget i Finland 1741 och 1742, för sista gången antecknad som fadder i Villberga 2 april 1752 tillsammans med sin mor, erhöll permission 1753 för att resa till Österrike, där han gick i romersk kejserlig tjänst som underlöjtnant 1756, bevistade bataljen vid Prag 1757, Schweinvitz och Breslaus intagande samma år, bataljen vid Leuthen där han blev sårad och fången men utväxlad 1758, bataljen vid Hochkirchen samma år, utfallet vid Diesen 1760, bataljen vid Torgau 1760 och Schweinvitz andra erövring 1761, kom hem till Sverige som kapten 1762 ”illa blesserad”. Tjänstgjorde därefter vid Drottningens livregemente. Tillsammans med sin broder och efter dennes ansökan härom erhöll han naturalisation som svensk adelsman den 21 mars 1754. -RSO 1770.

I Stockholm bodde han tillsammans med sin broder senast på Hantverkargatan i Ulrika Eleonora församling. Enligt mantalslängden 1790 var han då sängliggande av slag. Han dog där den 8 dec. 1794, varefter han begravdes i Villberga kyrka. Bouppteckning förrättades den 14 jan. 1795.

Dottern Charlotta Henrietta Carolina, de namn hon har i broderns testamente eller Lovisa Amalia, som hon kallas, då hon antecknas som dopvittne i Villberga födelsebok, föddes liksom brodern år 1720 i Waldeck. Troligen är de tvillingar. Det kan påpekas, att tvillingfödslar inte äro ovanliga bland hennes avkomlingar. Hon antecknas som fadder sista gången som ogift den 16 april 1742.

Senare samma år blev hon gift med Johan Ersson från Bäddarö i Löt sn. Enligt dödboken föddes han 1716 i Björneborg i Finland. Där uppgives också, att han var som till ryttaren Eric (oläsligt namn) och Lisa Michelsdotter. Han kom redan vid 12 års ålder till sin moster på Bäddarö. Någon husförhörslängd eller annan handling från den tiden finns dock inte bevarad i Löt. Han torde vara samme Johan Ersson, som tillsammans med fröken von Vogelsang förekommer som fadder vid det ovan angivna dopet.

Makarna finge följande barn, alla födda på Bäddarö i Löt

Erik (namnet efter farfadern), *1742 12 26. Stamfader till första släktgrenen.

Christian (namnet efter morfadern), *1745 01 11. Stamfader till andra släktgrenen.

Margareta (namnet efter mormodern), *1748 08 04, d barnlös troligen före 1780.

Från Löt flyttade familjen tidigast 1750 till Skäggesta i Litslena, där Johan Ersson dog 1753 04 04

Redan den 24 november 1754 trädde Lovisa Christiansdotter, som hon nu oftast kallades, i nytt äktenskap, denna gång med en något yngre man, Erik Andersson, *1729 11 02 i Lillkyrka, i husförhörsboken dessförinnan antecknad som dräng på Skäggesta. De bodde en tid kvar i Litslena, där det första barnet föddes.

Chatarina (Cajsa) (namnet efter?), *1755 08 13. Stammoder för tredje släktgrenen.

Någon tid härefter och senast 1758 är familjen skriven på Hammar i Villberga, i husförhörsboken på bladet närmast efter överstinnan von Vogelsang. Här föddes de två följande barnen.

Anders (namnet efter farfadern), *1758 04 23. Stamfader för fjärde släktgrenen.

Maria (namnet efter?), *1762 10 17, död 1762 10 20 ”var vanskaplig”.

År 1780 tillträdde Erik Andersson Dräggesta i Vallby sn, där han avled 1787 12 09. Som framgår av det föregående dog brodern Otto Hindrich den 28 januari 1788. I hans bouppteckning daterad den 3 februari nämns brodern och systern som arvingar. Systern kunde dock inte inställa sig, då hon bodde uti fattigdom på avlägsen ort. En bidragande anledning till utevaron torde ha varit, att hennes man hade avlidit endast två månader dessförinnan. Det skulle vara intressant att veta, om Lovisa fick sin andel av arvet efter brodern.

Något testamente har ej påträffats. Det hade i varje fall förbättrat hennes ekonomiska villkor, så att hon inte längre hade kunnat kallas fattig.

Efter makens död fick Lovisa Christiansdotter bo kvar på Dräggesta, vars skötsel övertagits av sonen Anders Ersson. Av husförhörsboken framgår, att hon under den tiden gjorde åtminstone två mer långvariga besök på annat håll. Dels hos dottern Catharina gift på Helsingbo i Arnö sn 1791-92, dels år 1801 på det nyförvärvade Rickeby, då samma familj hade flyttat in där.

Lovisa Christiansdotter von Vogelsang avled på Dräggesta den 23 januari 1812, 91 år gammal. Med henne dog ätten von Vogelsang ut i Sverige.

Några ord om Christian von Vogelsangs ättlingar, som bodde kvar i Tyskland. Hans son i första giftet, hette liksom fadern Christian med tillnamnet Jakob (1703-1785) Han blev i likhet med fadern officer. Avancerade raskt i den kejserliga österrikiska armen och slutade som general, kommenderande general för de kejserliga trupperna i Nederländerna samt guvernör i Luxemburg (som tillhörde de Habsburgska arvländerna). I sitt tredje gifte med Theresa von Bar fick han sonen Ludwig Christian (1748-1822). Även han blev en framstående officer. Överste för infanteriregementet Clerfeit nr 9, guvernör i Josephstadt. Blev österrikisk friherre den 21 februari 1793. Gift med Henrietta Maria Victoria Sanchez d’Aquilar. Samtliga ättlingar till dem har varit bosatta i Österrike. Denna släktgren dog ut på manssidan 1964.

Porträtt av generalen och guvernören Christian von Vogelsang samt dennes son, Ludwig friherre von Vogelsang finns avbildade i Genealogisches Handbuch des Adels, Freiherrliche Häuser, ser A 1956.

Hannelore/ Steiner
2007-02-06